Nej nu ger jag fan då mig upp.

Den här natten har varit rent ut sagt för jävlig!!

Har sovit så sjukt jävla dåligt, kroppen har kännts hur konstig som hellst. Eller rättare sagt, jag har haft en konstig känsla i kroppen. Och den sitter fortfarande i. Jag kan inte avgöra om jag mår illa eller inte. Känner mig bara allmänt konstig och inte alls som vanligt. Rastlös som tusan i kroppen.

Vad tusan är de här? Håller jag på att dö eller vad är de frågan om?? För inte fan är de förlossningen som är på G. Sådan tur har jag bara inte.

Jag skulle inte orka med de nu ändå så. Är helt jävla slut i hela kroppen.

Nej nu ska jag gå upp och väcka sjusovaren. Vill ha sällskap!

PS: JAG ÄR SÅ LESS PÅ ATT VARA GRAVID NU!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ja nu har snart ännu en dag gått.

Vi tog oss en sväng till Karlssons så jag fick shoppa mig lite ljus, måste ju matcha allt i köket nu när jag ansträngt mig till att göra så fint.

Sen en sväng hem till svärisarna på fika.

Efter de så hem och äta mat.

Allt jag hade tänkt göra igår blev dock inte av.

Gardinerna fixade jag, jag plockade undan och torkade av lite.

Men mer än så blev de icke.

I morron våste vi få tummen ur arslet och installera basen till babyskyddet i bilen.

Känns som om de är läge att göra de nu.

Men man är ju allt för jävla lat av sig.

Nu ska jag parkera rumpan i soffan och kolla på lite The Hills.

Adjöken!

Inatt vaknade jag vi 2 tiden av att jag sov riktigt illa, sen upptäckte jag att jag hade mensvärk. Äntligen tänkte jag, nu är de något på gång här. Men eftersom jag var så trött ville jag försöka sova mer så tog en alvedon. Värken höll i sig en halvtimme typ sen somna jag och vaknade utan den. Så de var väl bara en sådan där berömd förvärk som inte betyder de skvatt.

6 rackarns dagar kvar, men de känns som 600 dagar.

Dagarna är lååååånga, dom går segt och de spelar absolut ingen roll vad jag än gör för tiden går inte fortare för de har jag märkt.

Så de är bara att pina sig igenom detta för att sedan pinsa sig igenom en smärtsam förlossningen som sen resulterar i att vi äntligen får våran efterlängtade Melvin!

Slemproppen gick för Emma igår, på självaste BF dagen. Men mer än så har inte hänt för henne. Så kanske jag hinner före. Fast de är inte direkt så troligt.

Jag är fruktansvärt avundsjuk på Steffie som äntligen fått ut sin lilla son.

Jag vill också, nu på en gång. Hellst igår.

Steffie och lilla Anton. Han är väl bara för söt! 

Tjockis jag med lillkillen.

Försökte tala Melvin till rätta och komma ut till sin kompis, men han verkar inte vilja lyssna på mig.

Idag ska jag:

*Sätta upp nya gardiner i köket

*Städa HELA huset

*Rensta alla papper i datarummet

*Fixa naglarna

Så nu får vi se hur mycket av de som jag egentligen gör.

Kan ju alltid hoppas på att jag kan bocka av allt. Då skulle jag vara stolt över mig själv.

Nu lär jag fan röra på mig, har en liten plutt som håller på att ha sönder mitt revben här.

De händer ju ALDRIG nångot överhuvudtaget!

Jag har fan ont överallt i magen FÖRUTOM där man SKA ha ont.

Igår trodde jag att hela magen skulle gå sönder på mig, hade som magknip fast ändå inte riktigt men samtidigt hade jag massor med sammandragningar. Riktigt ont gjord de. Men de är ju inga jävla värkar de inte!!!

Orkar inte mer.

Nu ska jag dricka mitt jävla te och sen gå och lägga mig igen! För de här blir fan då mig inga barn gjorda, eller födda rättare sagt.

JAG ÄR SÅ LESS PÅ DETTA!!!!!!!!!!

Idag har jag äääääntligen fått träffat Steffies lilla Anton! Så fruktansvärt liten och otroligt söt. De är svårt att förstå att den lilla människan befann sig i hennes mage för några dagar sen. Är helt fashinerad.

Helt bedårande är han!

Och jag blev riktigt avundsjuk. Men har räknat ut att jag har som mest 25 dagar kvar nu. Så mer än så blir de INTE i alla fall.

Natten var förjävligt rent ut sagt. Orkar inte med detta längre. Ligger jag förlånge gör de så sjukt ont överallt så jag vet inte var jag ska ta vägen. Toan besöker jag ett antal gånger under natten. Vända sig ska vi inte ens tala om. Krävs ett helt företag för de.

Så jag gick upp vid 7 tiden och åt frukost och kolla lite TV. Sen gick jag och halvsov till kl 10. Då började jag med att installera nya bredbandet, givetvis krångla de. Så ringde supporten ett antal gånger men nehej då. Så jag har kutat runt i huset och letat efter huvudjacket. Lätt som en plätt kan man tro, men icke när om som bodde här innan kopplat om allting och dragit undan alla sladdar i väggarna så man fick allt pröva lite olika metoder. Men bra tänkte jag, då kanske de sätter fart på förlossning när jag gick upp och ner och kröp runt på golvet. Men än så länge inget alls.

Tillslut fick jag iallafall igång internet på egen hand. Jag är bra jävla duktig jag.

Ska nog lägga mig strax, läsa lite och sen kanske försöka få sova 1 timme i sträck utan att vakna? De återstår att se.

På återseende!

Idag är de måndag, hela dagen!

Och inte har de hänt något på bebis fronten heller.

Eller ja, två små förvärkar? om man nu kan kalla de för de i natt.

De enda som händer här är att magen sjunger mer och mer så snart lär jag ha en kärra att lägga den på så den inte släpar i backen. Haha.

9 dagar kvar.

Idag kom Steffie hem med deras lilla Anton =)

Så i morron ska jag dit och få träffa han! Som jag längtar.

Var på stan idag med karln, han shoppa lite tröjor. (Som om han inte hade tillräckligt, haha) Sen köpte vi en fleece dress till Melvin som han kan ha i vagnen. Blir för varmt med både overall och åkpåse. Sen köpte vi en pressent till lilla Anton också så klart =)

Nej, här blir inga barn gjorda. För de är redan gjort. haha.

Nu ska jag bänka rumpan framför TV.

Äntligen äntligen äntligen har Steffie fått sin lilla bebis!!! =D

De blev en pojke, precis som jag hade på känn =D Tänk att jag hade rätt.

Men jävlar vad jag gick på helspänn fram tills jag fick veta något. Natten var en plåga. Sov riktigt riktigt dåligt.

Sen får jag veta av Steffies mamma att de kommit en liten bebis och de gått bra. Men jag ville Steffie skulle berätta könet själv. Men neeeeej, folk kan ju inte knipa sina trutar så jag fick veta ändå innan hon han höra av sig. Sådana saker sprider sig som en löpeld i denna stad tydligen :P

Men huvudsaken är att dom mår bra och att de gått bra.

Och fruktansvärt söt är han. De går inte att förneka. =)

Så nu är ju fruktansvärt avundsjuk, på både bebis och smärtan. Hur sjuk är man inte?

Men här händer inget. Känner inget. Antingen så kommer de komma pang bom direkt eller så kommer jag helt enkelt gå över tiden. Hoppas verkligen jag slipper de sistnämnda.

Nej, jag orkar inte sitta här.

Lite frulle och sen kolla på någon film.

Ikväll ska jag fan spela bingolotto. Kanske jag kan vinna något denna gången då? Pyttsan!