Idag är Melvin 1 vecka. För nästan exakt 1 vecka sedan på prick med tiden så var våran älskade Melvin på väg ut.

De är helt otroligt vad tiden går fort. Redan en vecka, känns som om de var igår jag gick här hemma och var förbannad över att värkarna avtog för att sedan bli groteska.

Jag kan inte med ord beskriva hur lycklig jag är över att jag har mina pojkar!

Lyckan är verkligen total!

Just nu ligger grabbarna och har de mysigt i soffan.

Ska strax blanda mig i och mata lite :P

Hoppas på lite mer sömn i natt än vad de blev igår, för de var fan då mig inte roligt.

Man har blivit som en vandrande mjölkmaskin. Haha. Underbart.

Mitt liv är komplett <3

Äntligen har han kommit, våran älskade Melvin har anlänt till världen med sina 55 cm och 4870g.

Känslan går verkligen inte att beskriva med ord!

Aldrig någonsin varit lyckligare än nu!

Så nu består dagarna med massa mys och trixande med världens underbaraste "lilla" gosse.

Återkommer med en lite berättelse om förlossningen när jag har tid =)

Nästa människa som frågar om jag inte känner något ännu eller om han inte kommit än slår jag bokstavligt tala ihjäl!!

Fatta att de är jobbigt som de är, jag behöver inte ha massa folk tjatandes om de!

De lär märkas när han kommit ändå!!

Så sluta fråga!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ja nu har jag inte skrivit på några dagar. Har varken haft ork eller lust till de.

Idag är de The Big Day. Men har de hänt något? NEJ!

Känner fan mindre än ingenting idag. Förstår inte varför han inte vill komma ut?

Han är ju färdig för länge sen. Jaja, de hjälper inte att gnälla över de ändå så. Lika bäst att bita ihop, för innom 2 veckor är de igång i alla fall. Men de är lång tid.

Hur som hellst, igår hade jag finsbesök!

Steffie och Anton var här.

Han är så otroligt söt, de går inte att säga de tillräckligt många gånger.

Och de gör ju att man längtar ännu mera.

Jag är glad jag har Christian, han är min allra bästa. <3

Nej, nu ska jag återgå till att slöa.

Vem vet, kanske har jag ett barn snart. Eller inte!

Nej nu ger jag fan då mig upp.

Den här natten har varit rent ut sagt för jävlig!!

Har sovit så sjukt jävla dåligt, kroppen har kännts hur konstig som hellst. Eller rättare sagt, jag har haft en konstig känsla i kroppen. Och den sitter fortfarande i. Jag kan inte avgöra om jag mår illa eller inte. Känner mig bara allmänt konstig och inte alls som vanligt. Rastlös som tusan i kroppen.

Vad tusan är de här? Håller jag på att dö eller vad är de frågan om?? För inte fan är de förlossningen som är på G. Sådan tur har jag bara inte.

Jag skulle inte orka med de nu ändå så. Är helt jävla slut i hela kroppen.

Nej nu ska jag gå upp och väcka sjusovaren. Vill ha sällskap!

PS: JAG ÄR SÅ LESS PÅ ATT VARA GRAVID NU!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ja nu har snart ännu en dag gått.

Vi tog oss en sväng till Karlssons så jag fick shoppa mig lite ljus, måste ju matcha allt i köket nu när jag ansträngt mig till att göra så fint.

Sen en sväng hem till svärisarna på fika.

Efter de så hem och äta mat.

Allt jag hade tänkt göra igår blev dock inte av.

Gardinerna fixade jag, jag plockade undan och torkade av lite.

Men mer än så blev de icke.

I morron våste vi få tummen ur arslet och installera basen till babyskyddet i bilen.

Känns som om de är läge att göra de nu.

Men man är ju allt för jävla lat av sig.

Nu ska jag parkera rumpan i soffan och kolla på lite The Hills.

Adjöken!

Inatt vaknade jag vi 2 tiden av att jag sov riktigt illa, sen upptäckte jag att jag hade mensvärk. Äntligen tänkte jag, nu är de något på gång här. Men eftersom jag var så trött ville jag försöka sova mer så tog en alvedon. Värken höll i sig en halvtimme typ sen somna jag och vaknade utan den. Så de var väl bara en sådan där berömd förvärk som inte betyder de skvatt.

6 rackarns dagar kvar, men de känns som 600 dagar.

Dagarna är lååååånga, dom går segt och de spelar absolut ingen roll vad jag än gör för tiden går inte fortare för de har jag märkt.

Så de är bara att pina sig igenom detta för att sedan pinsa sig igenom en smärtsam förlossningen som sen resulterar i att vi äntligen får våran efterlängtade Melvin!

Slemproppen gick för Emma igår, på självaste BF dagen. Men mer än så har inte hänt för henne. Så kanske jag hinner före. Fast de är inte direkt så troligt.

Jag är fruktansvärt avundsjuk på Steffie som äntligen fått ut sin lilla son.

Jag vill också, nu på en gång. Hellst igår.

Steffie och lilla Anton. Han är väl bara för söt! 

Tjockis jag med lillkillen.

Försökte tala Melvin till rätta och komma ut till sin kompis, men han verkar inte vilja lyssna på mig.

Idag ska jag:

*Sätta upp nya gardiner i köket

*Städa HELA huset

*Rensta alla papper i datarummet

*Fixa naglarna

Så nu får vi se hur mycket av de som jag egentligen gör.

Kan ju alltid hoppas på att jag kan bocka av allt. Då skulle jag vara stolt över mig själv.

Nu lär jag fan röra på mig, har en liten plutt som håller på att ha sönder mitt revben här.